7:15 | July 30, 2014

Till alla ensamstående med barn! Vinn en weekend i Stockholm

Uncategorized
20140730-100625.jpg

Jag har världens bästa grej här! Sarah som jobbar på Guldgränd som vi hyrde vårt temporärboende av när vi bodde i Solna kom upp med ett jättebra förslag.

Hon hade lyssnat på podden med mig och Ann Söderlund där vi pratar om alla ensamstående föräldrar som sliter ett helt år och nästan ruineras känslomässigt och ekonomiskt efter en semester i Sverige med barn.

Vi fattar att det är tufft och ni förtjänar mest men får alltid minst.
Hur som helst skulle vi vilja göra en grej för er.
Vi vill ge någon av er chansen att vinna en weekend i Stockholm för er och era barn.

Second Home Apartments sponsrar med boende en wknd vid Slussen för en barnfamilj som vill komma bort, upp till storstaden.
Med inträde till Gröna Lund samt SLkort tankat för resan dit antingen med båt eller buss.

Lägenhetshotell är toppen för en barnfamilj på semester då man kan laga mat hemma behöver inte bli så dyrt då.

Det kommer även finnas en liten härlig treat på rummet för både den vuxna och barnen när ni kommer.

Skriv i kommentarsfältet varför just du och din familj ska åka. Eller om du nominerar en släkting eller kompis varför just hennes eller hans familj. Tävlingen avgörs på måndag den 4 augusti.

OBS lämna din riktiga mailadress (publiceras ej) så Sarah kan kontakta vinnaren.
Jag älskar sånt här. Lycka till!!!

14:49 | July 29, 2014

Man börjar på noll efter semestern

Uncategorized

20140729-172526.jpg
Jag minns för ett par år sedan då jag och en vännina satt och ojade oss över en familj som “havererat”. Deras då treåring beställde in läsk på läsk och var ändå missnöjd med allt. Föräldrarna bara stirrade ondskefullt på varandra men orkade inte ta fajten. Jag minns hur jag och väninnan fördömde det. Att där skulle man aldrig hamna som familj.

Men Karma biter en alltid i röven av någon anledning. I förrgår såg jag på Penny under ett av hennes vredesutbrott i sin ljuvliga treårs trotsfas. Under lunchen hade hon en Sprite en Cola och en Fanta på bordet och ylade om att pizzan var äcklig. Samtidigt som vi gav tomma hot om att gå hem undertiden vi stirrade surt på varandra. Självklart så gick vi inte hem.

Vi hade blivit dom vi föraktade. Ju längre in på sommaren man kommer ju längre från sina principer kommer man. Man kapitulerar och en treåring är inte direkt dum. Utan spelar ut hela registret för hen kan alla regler under utmattningsprincipen. Man kommer hem från semestern och börjar på noll i princip.
Kanske förvirrade eller snarare chockerade för vår stackars dotter igår när vi beslöt oss för att nu är det nog en gång för alla med hennes divalater som vi gladeligen curlat fram i brist på ork. Efter att hon kastade milkshaken (hon knappt smakat på) trots att hon tjatat om den i en timme till förmån för en kulglass hon sen ville ha. Där brast fördämningarna hos oss båda. Det räcker nu. Dags att visa att vi är konsekventa. Gnällskriker hon en gång till över glassen eller milkshaken så åker vi hem. Sagt och gjort. Hon var helt i chock. Vad fan hände?

Resten av dagen var hon from som ett litet lamm och det kanske var en “liten seger” i vår uppfostringsodyssée men den kändes gigantisk. Älskar att det funkar. Idag tog hon in en dricka och var märkligt nog nöjd. Nej man gör det inte alltid lättare för sig även om man kanske tror det. Skam den som ger sig och fan ta oss som fördömde någon annan. Hybris man lätt kan drabbas av när barnen är små och man har ett. Skönt att man blir klokare med åren.

12:00 | July 26, 2014

Styrelsen von Helvete

Uncategorized

Nu ska jag berätta vad som fick oss att lämna Odenplan kanske lite tidigare än vad vi tänkte…

Vi stod inte ut med bostadsrättsstyrelsen. Alltså vi älskade lägenheten men man väljer som sagt inte sina grannar. Många i huset var snälla men de som gjorde livet surt för oss i två års tid var Styrelsen.

När vi skaffade lägenheten så berättade förra ägarna att det fanns ett påbörjat bygglov att bygga en altan och även ett godkännande att bygga detta från styrelsen. Då vår lägenhet linjerade med gården. Det var en av de stora anledningarna varför vi valde lägenheten. Att bo i stan med barn och ha liten altan på en innergård med liten sandlåda var ju perfekt. Det betyder att man under halva året inte maniskt behöver gå till en park på helgerna. Vår lycka var gjord, dessutom var lägenheten fantastik med sin takhöjd på 3,45 m, stora panoramafönster och vackra oljade trägolv.

Vi påbörjade bygglovpappersarbetet efter ungefär sex månader efter inflytt. Vi informerade styrelsen att bygglovet snart var klart och vår ambition var att nu få bygga en altan som de förra ägarna informerade att styrelsen godkänt.

När detta kom upp ställde sig styrelsen frågande och vi var tvungna att ta ett extra möte med styrelsen. Styrelsen var emot att vi skulle öppna upp för det kunde uppvigla de två andra lägenheterna som hade fönster mot gården att vilja samma sak. Vi såg inte riktigt problemet då resten av huset hade balkonger. Vissa till och med två stycken. Det enda gården nu användes för var som förvaring av cyklar och det var på gården sopnedkastet fanns.

Grannhuset, som var samma hus som vårt (men en annan förening) hade tre altaner byggda och gården var urtrevlig med uteplats och grillar och ett rikt socialt liv. Styrelsen även internt kallad “Herrklubben” (då det bara var män över femtio år som var medlemmar), kallade granngården för “ett misslyckande”. Vår egen gård var totalt oaktiv trots att det fanns utemöbler och grillar där. Däremot hade en liten trädgårdsgrupp i föreningen planterat ganska fint. Men det var också det enda charmiga med den.

Vårt bygglov blev godkänt av Stadsbyggnadkontoret men styrelsen ville inte låta oss bygga. Jag kontaktade en jurist då jag kände att det var lite byalags stämning. Kunde ett utskott på sju personer verkligen besluta en sådan grej? Borde inte det vara hela stämman som en gång i tiden hade klubbat igenom ett balkongbygge. Då borde det rimligen finnas med något i det beslutet vad som gällde gården. Juristen bekräftade detta och jag begärde ut det gamla protokollet från balkongbeslutet och det stod det ju svart på vitt att även vi fick bygga utgång på gården. Gissa vilka som hade signerat det avtalet. Jo alla som satt i befintlig styrelse och några till. Så de försökte helt enkelt mörka det.

Styrelsen ville först häva det beslutet eftersom de tyckte det var “för gammalt”. Jag upplyste då styrelsen att det hade dem inte befogenhet att göra utan att det måste hela föreningen/stämman rösta emot. Alltså lika många som en gång sa ja till balkongbygget skulle också rösta emot det. Detta skulle eventuellt kunna äventyra det gamla balkongbeslutet.

Styrelsen kände sig då trängda till att gå med på detta då de inte hade någon juridisk rätt att säga nej till bygget. Men skrev in en egen klausul att altan inte var tillåtet men en utgång. Dessutom rekommenderade de oss (då en i styrelsen var pensionerad brokonstruktör) att vi inte skulle påbörja bygget förrän efter ombyggnationen av Odenplan var klar år 2017, då sprängningarna (som slutade förra sommaren) kunde påverka huset bärighet ifall en dörr öppnades upp i fasaden.

Vilket igen var total bullshit då Stadsbyggnadskontoret noga väger in sådana argument i sin bedömning. Men styrelsen meddelade att brokonstruktören stod över Stadsbyggnadkontoret kompetens. Vi belyste då att huset var fullt av “hål” dvs balkonger och öppnar man upp under och mellan balkar så är det ingen fara för någon bärighet. Sagt och gjort styrelsen backade.

Vi öppnade upp vår efterlängtade dörr för två somrar sedan. Ingen altan men åtminstone en passage ut. Hälften vunnet. När hantverkarna började öppna upp insåg man att det fanns en järnbalk i väggen som inte var synlig på fasadritningarna men huset är över 100 år gammalt och det är tydligen vanligt att allt inte är så exakt som på ritningarna. Så vi tvingades välja en 15 cm smalare dörr än den planerade. Vi skickade in kompletteringar om detta till Stadsbyggnadkontoret. Vi fick även skriva på något extra avtal med styrelsen att vi aldrig i helvete skulle processa ett altanbygge. För att gräva ner stridsyxan (trodde vi skrev vi på avtalet). Allt var frid och fröjd, ett tag.

Styrelsen dröjde ett halvår innan de satte igång och anmärkte att dörren var en mindre dörr än den som var ansökt i bygglovet och den avvek nu estetiskt från resten av balkongdörrarna. De ville att vi skulle byta dörr.

Vi förklarade att det fanns en järnbalk i väggen och att det inte gick att öppna upp mer. Alternativet var att söka ett nytt bygglov och installera en bredare dörr som då skulle hamna lite snett under balkongdörrarna och därmed vara mer ännu mer avvikande. Vi föreslog att sätta upp en list och bygga en panel på dörren som kunde ge illusionen om av att det var en dubbeldörr. I och med att dörrarna på balkongerna skymdes av just balkongerna så var det verkligen inget som stack ut.

Men känslan av lycka med lägenheten och altanen som aldrig blev av hade fått en dimmig ridå. Så vi tappade suget för lägenheten. Nästan samtidigt blev en lägenhet i föreningen bredvid (samma hus) blev till salu. Vi tänkte att det kanske vore läge att sälja vår och försöka köpa den. Under visningen gick alla i styrelsen i samlad trupp och kollade in vår lägenhet samt att en kvinna anonymt ringde vår mäklare och sa “att hon var gift med en i styrelsen” och ville upplysa vår mäklare om att våra skorstenar inte var sotade så vi kunde inte sälja. Vi var närmast i chocktillstånd. (Vi hade varit på utlandsresa när skorstenarna sotades men kontaktade samma sotningsentreprenad själva och sotade samt bekostade det själva när vi kom hem. Detta i samband med föreningens sotning något år innan. Vi mailade in fakturan och besiktningunderlaget till styrelsen och mäklaren.)
Parallellt med visningen kommenterade en styrelsefru i huset lägenheten på Instagram som en typ “bluffaffär” men tog sedan bort kommentaren.

Under vår visningtid får vi reda på att styrelsen sett sin chans här och valde att processa ärendet mot oss hos Stadsbyggnadskontoret. Vilket de gjorde. Nu började vi bli riktigt trötta på dem. Detta var ett principbråk inget annat. Allt handlade om att de i grund och botten inte gillade oss som personer och inte ville att vi skulle bygga en utgång. De hade nog inte räknat med att stöta på patrull och nu gjorde de allt som stod i sin makt att göra livet surt för oss. Kanske i brist på annat?

Lägenheten vi ville ha i huset bredvid hade redan blivit såld och vi tappade hoppet med att få denna såld då “bråket” eller ärendet inte var avslutat hos Stadsbyggnadskontoret. Så vi återkallade försäljningen.

Nu började styrelsemedlemmar sitta på gården, demonstrativt utanför vår utgång och “markerade sin närvaro”. Under de två somrarna vi hittills spenderat på gården hade det varit ca sex stycken grillningar och noll dagsaktiviteter. I en vecka höll de på. Vi lät dom hållas.

En sådan energitjuv detta var, vi hade försökt möta styrelsen trots att vi redan hade deras, Stadsbyggnadskontoret och juridisk rätt på vår sida så fortsatte farbröderna nafsa oss i hälarna, för egentligen millimeter principer.

Vår arkitekt hade upptäckt att balkongerna i huset var en halvmeter större än godkänt bygglov så det fanns “fler avvikelser” på fasaden om det var det som var problemet.

Jag kontraanmälde det till Stadsbyggnadskontoret. Vid det här laget var jag jäkligt trött på revirpinkandet från styrelsen. De ska inte tro att de är ofelbara. De ville verkligen göra livet jävligt helt klart. Ingen hälsade längre i huset på oss och stämningen var allmänt dålig. Vi hade dessutom erbjudit att köpa gasolvärmare till uteplatserna på gården. För att försöka göra stämningen bättre. Men vi var totalt ignorerade.

Nu var det min tur att djävlas. Vi hade haft problem med ventilationen sen vi flyttade in och belyst det från början. Men inget hände och ventilation är föreningens ansvar. Vi lät Miljöförvaltningen ta sig an ärendet. Helt plötsligt tog det fart och ventilationen åtgärdades på mindre än ett halvår.

För två månad sedan fick jag besked från Stadsbyggnadkontoret att vi “vunnit igen” och att de godkänt vår befintliga dörr. Jag informerade då styrelsen om detta igen och föreslog åter igen en panel. (Som vi nu faktiskt inte behövde bygga utan bara för att vara schyssta). För vi hade ju såld lägenheten, men ville inte avsluta ärendet oschysst mot de nya ägarna.
Då godkände styrelsen det.

Två års bråk avslutas härmed.

Men gissa vad styrelsen gjort för att hälsa de nya lägenhetsägarna välkomna i huset? Jo placerat ett en trädgårdsgrupp två meter från “vår” dörr. Myzigt. Tänk att välden är full av så stora strider men det här är det vissa väljer att lägga all energi på.

I guess the saga continues…

 

Berätta om era Bostadsrättsstyrelser?