6:49 | April 30, 2014

Arv eller miljö?

Uncategorized

Jag funderar ibland på vad det är som får en att bli som man blir. Det är ju nästan omöjligt att säga. Det finns ju flera ben att stå på här.

1. Ursprung (var är man född).

2. Hemförhållanden (gifta föräldrar, separerade föräldrar, lycklig relation eller inte etc.)

3. Placering i syskonskaran/ensambarn (ansvarstagande, mitt-i-mellan-kläm, sladdis, pseudotvilling etc.)

4. Demografi (var man växt upp, på flera platser eller en. Klass).

5. Personlighet (man föds med en personlighet, ses redan hos små, små barn).

 

Jag menar att det är ju omöjligt för mig att säga att ditten och datten beror på att jag är uppväxt i en småstad, eller bytt skola massa gånger då vi flyttat kors och tvärs på grund av mina föräldrars företag. Dessutom så är mina föräldrar gifta, har det påverkat mig i mina kärleksval? Samhällsklass? Men jag föds ju med en personlighet. Samma personlighet som jag både kan glädjas och ibland fasas över att den gått i arv till Penny. Man kan ju omöjligen objektivt säga “att det är bara för jag är adopterad” eller för det “är bara för att jag flyttat mycket” eller det är “bara för att jag är ensambarn”. Det blir FÖR generaliserande.

Jag och en annan adopterad svensk behöver inte ha mer gemensamt än jag och en annan född i Sverige – svensk. Det har med andra grejer att göra. Ska jag se någon typ av mönster i mitt liv så får jag kolla på mina vänner. Vilken typ av vänner umgås jag med? Oftast storasyskon eller lillasyskon med äldre syskon. En del är ensambarn. Många är egna företagare eller chefer i höga positioner. Ålderspannet är från 30-45 år. Så ålder är inte ett faktor märker jag. De flesta lever i parrelationer och de flesta har ett barn eller fler.

Därför kan jag bli galen på människor som hela tiden söker anledningar till att saker och ting blir som de blivit. Det är en hopplös jakt på svar som egentligen inte finns. Man måste försöka se saker här och nu. För att göra någon sorts samtidsanalys på sig själv så kolla på vilka du umgås med här och nu. Det säger en massa mer saker om dig själv än du kanske trodde. Fick ett tips av en vän och läste den här fina texten som lite verifierar det jag tänker. Blev så upplyft! Dagens inspiration. Berätta om er “tribe”.

13:20 | April 29, 2014

Ytligt men irriterad

Uncategorized
Bild 2014-04-29 kl. 10.26 #2

Jag kanske får skit för det här jag vet inte. Men jag tar den risken. För jag vill hålla en bra linje på bloggen. Det man ser mig tycka om det är saker jag kan stå för och rekommendera. Som jag personligen gillar eller jobbar med.

Ibland sammanfaller det att man får betalt för vissa grejer man gillar och då ska man såklart skriva att det är ett samarbete. Inga konstigheter.

Som bloggare får man ju jättemånga och roliga förfrågningar varje dag men man får vara selektiv och lära sig att sondera i terrängen. För att hålla bra “kvalité” på bloggen. Som läsare lär man ju känna bloggaren och fattar vad denne gillar. Därför blir det otrovärdigt om jag skulle skriva om exempelvis löshår. Ni vet ju att jag har tjockt hår. Jag försöker alltid utgå vad JAG gillar och tror på för att skapa trovärdighet. Dessutom inte bara blogga om saker jag “får”. Utan faktiskt saker jag köper själv som jag tycker om.

Sen finns det en annan grej som ligger utanför detta och det är välgörenhet. Jag tycker välgörenhet är toppen om man kan bidra med att skapa medvetenhet om organisationer eller hjälpinsatser för bra syften. Jag har så pass mycket välgörenhetsengagemang privat som jag aldrig skulle prata om offentligt att jag medverkar i eller ens komma på tanken att ta betalt för. Handlar det om att “sprida ett budskap” offentligt så gör jag gärna det men då ska det som sagt vara välgörenhet hela vägen – dvs ingen får betalt alla drar sitt strå till stacken. om det inte är ett konkret ambassadörskap eller uppdrag. Som faktiskt kan ses som “ett jobb” från organisationen i fråga för att man vill samarbeta med en offentlig person för att öka medvetenheten om verksamheten.

Men det finns inget jag blir så irriterad över när PR-byråer för välgörenhetsorganisationer kontaktar en om “bra välgörnenhetssamarbeten för mig som social media profil”. Utan ersättning. Jag tycker att har välgörenhetsorganisationen råd med att anlita en dyr PR byrå då betyder det att det finns en budget för projektet och inte bara ett arvode för en dyr PR chef. Det kanske låter girigt och missunnsamt men jag tycker det är så märkligt med förfrågningar från PR-byråer när de vill att man ska “jobba gratis”, då de uppenbarligen får betalt. Annars får de gärna understryka att det är Pro Bono. Grrr. Vad tycker ni?

7:00 | April 28, 2014

TÄVLING

Uncategorized

Nu har ni chansen att vinna en scarf från en av mina favoritbutiker Afro Art så ta den. För det är dessutom för ett bra syfte! Jag lottar ut tre stycken urfina scarfar.

Scarfen kostar 295 kr i Rädda barnens designshop varav 145 kr går direkt till Rädda Barnen.

(Afroart har exklusivt för Rädda Barnen tagit fram en vårig unisex scarf. Afroarts idé är att samarbeta med lokala hantverkare för att synliggöra hantverket från utvecklingsländer i Afrika, Asien och Latinamerika. Tanken är att utveckla och marknadsanpassa det traditionella hantverket och på så sätt bidra till att skapa nya arbetstillfällen i regioner där hantverk idag är den viktigaste inkomstkällan.)

Så här gör man för att tävla: 

Vilken är din favoritprodukt i Rädda barnens designshop? Motivera varför just du ska vinna och skicka in ditt svar till tavling@loppi.se senast den 11 maj.

Tävlingen pågår 28 april till 11 maj.

20140424-055226.jpg
6:37 | April 28, 2014

Vecka 33

Uncategorized
20140427-153708.jpg

Putti’n On The Ritz… maggördeln “Anita” har fått åka på igen. Lättade på trycket förra graviditeten så som denna. (Byxa och linne från I Dig Denim).

Gud vad roligt det var att läsa om er. Mer sånt! Man får verkligen både bilder och känslor på ett helt annat sätt. Ibland är det så konstigt att blogga då det är som att prata rakt ut i luften. Blev så förvånad att det var så många unga tjejer som läste. Jätteroligt!

Beträffande min graviditet. Jag har fått en sån himla klåda på magen. Har tydligen något med något något med att gallsyrenivåerna är förhöjda, ofarligt för det mesta. Men det kan också vara läge att smörja oftare med Biooljan då det kan vara ett symptom på att huden som tänjs ordentligt nu. Man ska ju tydligen lägga på sig dryga kilot i veckan nu. Så jag kompenserar trycket över magen och bäckenet med en maggördel. Foglossningen är mycket bättre denna vecka än föregående. Jag har hittills gått upp 12 kg totalt.

Men den här veckan har varit liter dramatisk. I måndags kväll ringde jag faktiskt till Danderyds förlossning för då hade jag bisarra sammandragningar. Men det kunde potentiellt vara en urinvägsinfektion, så med lite Alvedon och vila gick det över. Så jag tog tester hos min MVC i onsdags men har inte fått något provsvar ännu. Däremot så ligger bebisen neråt! Precis som spåkvinnan sa och MVC tror, kommer jag inte gå fulltid denna gång heller. Penny började ju “spöka” tre veckor innan ankomst så det är mycket möjligt att den här också tittar ut i vecka 36 alt. 37 skulle jag tro. I lördags kväll kom sammandragningarna igen nu ännu kraftigare än sist. Denna gång kände jag mig på allvar orolig. Trycket neråt var påtagligt och det smärtade verkligen. Jag fick lägga mig med Alvedon och en värmedyna och vid tvåtiden på natten somnade jag in. På morgonen mådde jag bra igen. Om än lite trött. Aja vi får väl se när han behagar komma ut. Känner mig lite stressad då jag inte fått välja sjukhus än och nästa besök hon MVC är inte förrän 21 maj. Det är då vi ska kolla med ultraljud igen och träffa läkaren. Det är då det avgörs om det blir snitt eller inte. Men jag känner att oddsen är ganska höga att den kommer innan dess…

Mina låga järnnivåer från förra MVC besöket var bra igen, tack för det torkade aprikoser dränkta i citronsaft. Så mycket godare än blutsaft och skit. Håller dessutom magen i balans. I övrigt har lite svårare att sova men är också mer trött på dagen än tidigare. Känner mig i övrigt grundful och otymplig. Jaha det var allt för denna gång.

9:48 | April 27, 2014

Mitt roligaste gravidinköp

Uncategorized
20140427-111257.jpg

Vi håller såklart på att rensar för högtryck inför flytten och lägenheten är i ett allmänt kaos just nu.
Det roliga med att rensa är att man hittar gamla spöken i garderoben man glömt bort. Som den här! Superspanksen. Inhandlad i Colombia 2011.
Den är till för att forma kroppen efter en fettsugning. Tänkte då att det är ju en skitbra grej efter man fått barn. För då kanske man kommer tillbaka i form fortare. Ni ser att den är öppen i grenen och framför brösten. Så man liksom skulle haft på den dygnet runt.
Den åkte aldrig på. Dessutom osmart nog köpte jag den i storleken x-small, vilket jag har i vanliga fall. Jag fick aldrig dräkten över vaderna efter Pennys ankomst. Vi får se om jag ger den en chans denna gång…