10:29 | November 30, 2012

The mood manager och samtalsdödaren

Uncategorized

Visst är det roligt med vissa människor som är dem som håller hov. Som alltid måste vara de som sätter agendan och nivån för kvällen, självbetitlade “mood managers”. De upplever säkert sig själva fulla av självdistans. Men skämtar man tillbaka till dem med samma mynt då kan stämningen snabbt förändras och samtalet dör. Det skaver och haltar och det tar ett tag innan man kanske kommer på rätt köl igen. Vissa samtalsdödare kanske helt hamnar i onåd hos mood managern. Deras person döms ut av denne och samtalsdödaren fattar inte att det var en sådan liten grej som kunde kasta omkull hela relationen. Nej det måste vara något annat… Inte alls! Det räcker gott och väl.

Som par så har man ju olika relationer till olika personer. Exempelvis så har jag och en gammal killkompis där vi har en etablerad jargong. Men Calle skulle ju aldrig kunna skämta med honom på det sättet som vi gör. Inte heller kompisen med honom. Det skulle bli total kortslutning. Som en obesvarad highfive.

Många offentliga personer bemöts ju på ett visst sätt. De är inte oskrivna ark, de är färgade genom ett agerande i teveprogram till exempel. En offentlig roll blandas ihop med en privat och det liras inte alls. Det är svårt det där hur ska man bete sig egentligen. För det töntigt när folk spelar som att de inte vet vem någon är när det är uppenbart. Jag var på en middag för något år sedan och det var uppenbart att en av tjejerna kände till Calle fast hon låtsades inte om det. Men alla samtalen handlade om “Calleämnen”. Det var extremt svårt att förhålla sig till. För hon ställde frågorna som hon inte alls hade koll men visste alla svaren. Jag spelade artigt med i vår lilla charad.

Eller som affärsmöten. Där handlar det ju om allt från sociala koder till att kunna tajma en stegring i ett samtal. Exempelvis om de man möter är från ett annat land, eller stad för den delen. Så kompliceras ju det där ytterligare en nivå. Då det finns så många externa faktorer som sätter stämningen. Antingen så äger man eller inte.

By the way. Katrin har rätt jag har fel. För precis så funkar det ju i en leksaksaffär. Hade inte tänkt på det. Bra Katrin!

12:33 | November 29, 2012

Min dag!

Uncategorized

Beundrade mina naglar som Rossana gjort. En mycket bra tid och look investering

Penny älskar uttrycket “kära nån” och tar sig för kinden när man säger det. Det funkade på Calle med.

Sen fick hon kolla skärpan i Calles glasögon.

Tycker ni ska plåta från vänster domderar Penny vi har haft en fototeam hemma. Var det dyker upp får ni se om ett tag…

Lyxigheten med att ha proffssmink på jobbet. Kollegorna mulnar.

9:16 | November 28, 2012

Könsaker

Uncategorized

PK-Sverige har gjort det igen. Visat att killar kan leka med tjejgrejer och tvärtom. Nä Hä?!

Man måste ställa sig en fråga här. Kommer er tjejer önska sig svärd i julklapp nu och killar ett dockhus? Har vi löst problemet eller vad är är Toys ´r Us faktiska syfte? För det är ju en produktkatalog vars ambition är att sälja leksaker till julklapp.

Jag undrar när H&M kommer göra en katalog med alla tjejer i killkläder och killar i tjejkläder. För att demonstrera att plaggen kan bäras av båda könen, unisex finns ju redan. Oftast så funkar ju vuxna som barn och väljer det man själv tycker är fint/kul. Oavsett om det är avsett från “herr eller damavdelningen”.

Ärligt talat det ÄÄÄRRR inte i leksakerna eller färgerna det sitter. Det är i uppfostran. Det är i värderingar och normer. Dessutom alla är inte lika.

Jag hatade dockor när jag var liten och önskade mig en bara bilar och bilbanor. Lekte roligare med killar än tjejer. Sen kom det en dag när jag var runt sex år. Då jag tyckte killekar blev tråkiga och önskade mig en Barbie i julklapp. Tyckte det var skönare att hänga med tjejerna och tyckte rosa var finare än blått. Det var ingen som tvingade mig och mina föräldrar uppfostrade mig ut efter det JAG värdesatte och inte dem. Jag spelade fotboll och lekte med Barbie. Barn är smarta de gör det de gillar och ställs inte i några led. Oavsett om det är en kille eller tjej på bilden som leker med det de önskar sig i julklapp. Det är intressestyrt. Inte normstryrt. Det fanns inget skam innan. Men nu belystes den.