18:46 | August 31, 2012

Tre små älsklingar

Uncategorized

20120831-203515.jpg
Fick en present av min man att bära på ett bröllop imorgon. Nu hoppas vi verkligen att vädret gör sitt.

20120831-203617.jpg
Hej Neon Pop. Podcastdealad. Utan babyshop.se blir det inga podcast. Missa inte onsdagens avsnitt vi ska exklusivt prata om “backstage” på Venedigs Filmfestival med Carolina, förlossning och andra förlösande ämnen. Let’s go deep.

20120831-204012.jpg
Min lilla älskling var hemma idag, förskolan har planeringsdag. Det var ju knappast parkenväder för varken henne eller mig. Man vågar påstå att hemmet skapar understimulans ifall hon inte får leka med det hon vill? Ja det gör hon. Blir allt mer säker på att leksaker i hemmet handlar om föräldrars trivsel snarare än barnens. Hon leker ju bara med “vuxengrejer”. Jag dagdrömde om henne häromdagen när jag hörde en låt. Tänkte på att vi skulle dansa till den när hon skulle komma hem från förskolan. Fint. Känns som ett litet break through att få längta efter henne istället för att bara vara trött. För 16-månaders kan vara VÄLDIGT intensiva har man fått lära sig. Hade man inte tålamod innan så lär man få träna upp det nu.

7:16 | August 30, 2012

Första utflykten

Uncategorized

Fick precis sms från pedagogen som sa att hon var superglad och att det gick jättebra. Det är nämligen första dagen utan föräldrar idag.
Hur gulligt. Jag tror jag dör.

Det känns lite som jag slarvade bort hennes första inskolning. Sköt nog bort hur jobbigt det var för henne och hanterade min egen ångest för det hela mer. Om jag ska vara ärlig. Så det var väldigt skönt att göra om och rätt. Om man nu någonsin kan göra det. Men hon ÄR mycket gladare den här gången.

Idag var det första utflykten. De gör det varje torsdag. Vid Calles jobb ligger en superbutik som jag gick in i för jag letade vattenavstötande höstskor till henne. Gummistövlar i all ära, men de är ju inte superlätta att gå i när man har en gallondräkt över, för någon som är tre äpplen hög.Barnskospecialisten så bra! De hade tydligen inte bara skor utan underställ och vatten/vindtäta ställ också. Alltså jag älskar ju att handla barnkläder men just ytterplaggen som är superdyra och har kort livslängd i och med att de växet, kanske inte ingår i den övriga barnklädesförtjusningen. Men jag tyckte de hade riktigt fina grejer faktiskt. Fatta att det dessutom finns små Clarks och Sorel etc. Man dör ju. I allafall veckans eller dagens tips. Go C.

Dom har en onlineshop såg jag nu. Det såg ut som ett ganska bra vintersets erbjudande. Det ska jag nog kolla på.

20120830-091609.jpg 20120830-091614.jpg 20120830-091619.jpg

Missa inte mig hos Cissi Wallin och Cimon idag i RADIO1 vi ska prata om att ha höga krav på sig själv. 13.00-15.00

11:31 | August 29, 2012

Skammen

Uncategorized

Ibland när jag skäms så skäms jag på ett sätt som jag gjorde när jag var barn. Så där djupt inifrån. Som att man skäms för sig själv och andra på en gång.

Minns två starka skämsscenarion från barndomen ett ska jag berätta här. När jag var liten åkte jag mycket längdskidor. Barn som vuxna gäller det ju att både vara bra på sporten och ha “rätt” utrustning. Skolan är en hård plats, djungelns lag gäller. Alla skulle ha Salomonskidor och alla skulle ha spetsar på toppen av skidan för det var det som särskilde om skidan var en barn eller “vuxenskida”. Barnskidorna hade ur barnvänligt hänseende spetsarna kapade. Vi var väl runt åtta år. Jag var inte så lång. Jag har ju aldrig varit det. Eller jo, jag var ganska medellång fram till sex år sen drog alla andra ifrån. Så jag var fortfarande inte helt tillfreds med att vara kortast. För jag hade ju inte varit det så länge trots allt.

Men nu var jag det och i skidaffären kom dödsdomen. Jag var tvungen att ha de längsta barnskidorna för jag var inte tillräckligt lång för det spetsiga vuxenutbudet. Som jag våndades. Alla mina coola skidvisioner var över. De kunde lika gärna vara strutsamma. Jag kunde väl sjukanmäla mig på friluftsdagarna efter julledigheten. Men så kom jag på något genialt. Om jag väljer ett par vita skidor med vita toppar så ser man ju inte i snön att de är kapade. Sagt och gjort. Jag blev för stunden lite uppåt. Det handlade ju faktiskt bara om två centimeter spets som var borta. Men ingen skulle se det.

Friluftsdagen närmade sig och de nya skidorna skulle plockas fram ur förrådet och invigas. Den förfäran jag kände kan nog lättast beskrivas att jag plötsligt var en skrynklig ballong som precis blivit chocktömd på luft av en nål.

Pappa hade märkt ut skidorna så de absolut inte skulle bli stulna eller tappas bort som ett gammalt par hade blivit. Han hade märkt dom genom att på de kapade topparna måla en centimeter tjock svart markering med permanent tuschpenna och klottrat mitt namn över hela skidan på flera ställen. Jag utbrast i affekt men vad har du gjort! Varpå han sa att han märkt dom så att ingen skulle vilja stjäla dom eller att jag skulle kunna tappa bort dom. Tro mig att det enda jag ville var att tappa bort skidorna. För ingen sate skulle ju vilja stjäla dem tyvärr och nu gick ju inte ens det.

Gissa själva vad som hände när jag kom till friluftsdagen. När alla gick runt efter jullovet och hade växt någon centimeter till och fått nya skidor i julklapp. Ja gissa. Jo då som på beställning kom gapskrattet och peket när de nya skidorna låg på marken. Skammen var nästan ohanterlig. Jag kunde inte kanalisera om det var min egen längd eller alla andras jag var mest arg på eller min förfärliga pappa som var fri från förståelsen av det yttres lag. Jag impoloderade kort, svalde gråt som egentligen ville bubbla upp i halsen. Skrattade med.

Starten gick för längdskidloppet och jag rörde mig fort i spåret och försökte prestera mer för att kompensera det fula yttre. Om jag var lika snabb som killarna kunde i alla fall inte tjejerna skratta.

8:09 | August 28, 2012

Inskolning

Uncategorized

Är på förskoleinskolning. Igen. Vi har bytt, vi fick nämligen beskedet att vi fått plats på vårt förstahandsval precis efter sommaren. Dels så ligger det mycket närmre hemmet och mellan våra jobb. Samt att det är färre barn och mer personal per barn och det känns verkligen urviktigt. Hon hann inte gå så många veckor på gamla förskolan trots allt. Så den här gången är det på riktigt.

Penny är verkligen inget fan av lämningar. Har aldrig varit. Sista veckan på gamla förskolan funkade det bra. Så av den anledningen känns det ju hemskt att börja om. Igen. Men jag märker stor skillnad. Allt kommer gå fortare den här gången. Det är samma principer bara nya miljöer och nya barn att vänja sig vid.

Längtar till rutinerna sätter sig. Eller vad man ska kalla det för. Rutiner gäller liksom inte riktigt med barn. Utan snarare någon slags kontinuitet. Om det är något jag ser som den stora skillnaden innan och efter barn är att inget är konstant eller som man förväntar det. Nej det är liksom ingen idé än att hugga nio till fem i sten längre. Eller om man måste göra det så hamnar man i konflikten om vems jobb som är “viktigast”. Men man måste nog ta den striden och hitta en balans. För förväntningen på den som varit hemma mest tenderar till att tas föregivet och då kommer ju den personen allt långsammare ut i arbetslivet och kanske missar en löneförhandling till.
Lagom till nästa barn är obalansen i ekonomin ännu större än sist och då är det den personen som blir hemma igen ur ekonomisk aspekt. “För familjens bästa”. Är inte alltid säker på att ekonomi löser alla tillkortakommanden.

Just det lyfte Insta. Tack för responsen.

20120828-101557.jpg