19:06 | June 29, 2012

När kärleken tar slut

Uncategorized

Blir så låg av alla skilsmässorapporter som duggar på tidningarnas förstasidor. (Depp/Paradis, Ph/Holknekt, Travolta/Preston, Holmes/Cruise, Schyffert/Uusmaa). Vartannat år känns det som att folk blir ihop. Förra sommaren var en riktigt bli-ihop-sommar och vartannat år går långa förhållanden i kras. Ett naturligt kretslopp och utbyte kanske? Nya par bildas sommaren efter uppbrottet.

Med dagens cynism och moderna värderingar känns det som det är svårt att tro på evig kärlek. Men jag vill ändå hoppas. Men jag tycker verkligen inte man ska vara tillsammans “för barnens skull” om förhållandet är dåligt. Jag tror det är sämre för barnen faktiskt. Hellre lyckliga föräldrar på två håll än olyckliga ihop.

Sen tror jag såklart att barn är en större barriär som påverkar ett sånt radikalt beslut som en skilsmässa. Alla medlemmarna gör väl sitt yttersta för att hålla ihop familjen in i det sista.

Men man kan inte rå för om kärleken tar slut även om man kämpat hårt för att hålla lågan vid liv. Lika lite som man kan rå för att bli förälskad. Men våga stå för det och erkänna det för sig själv och alla inblandade. Lev inte i lögn för länge, det urholkar själen och familjen. Nu får vi hoppas att Becks och Brangelina  pallar trycket.

10:37 | June 29, 2012

Efterlysning!!

Uncategorized

Hallå alla svenskar som bor utomlands. Kontakta nu mig om ni är singlar. Eller har vänner och väninnor som är det. Håller på med en kul grej. Hör av er!

anitha.schulman@hardhatmedia.se

20:00 | June 28, 2012

Min skitfobi

Uncategorized

Såg att Amanda skrev om sin fobi och det är ju ett strålande ämne. Jag tycker egentligen att fobier är för fåfängt. Vuxna människor ska inte ha fobier för saker och ting. Det borde man vuxit ifrån. Framför allt för sina barns skull. Man vill ju inte överföra fobierna på dem. Jag är lyckligt lottad nog varken drabbad av torg eller hisskräck. De flesta djur går bra även om jag inte alltid gillar dom.

Men en sak får mig att lämna min familj i sticket. Skrika högt i tonen som en liten flicka och lägga benen på ryggen och dra. Spindlar. Nej, inte små spindlar men börjar de komma över en enkrona i storlek, då är det kört. Nu senast hände det i Turkiet. De har s j u k a husspindlar där. Vi satt ute på verandan en mild förkväll och framför oss promenerar en spindel med en kropp som en femkrona förbi. Jag släpper allt, skriker i högan sky, rusar in och LÅSER dörren. Calle tvingas då ta Penny på ena armen och döda spindeln med en kvast. Sen är det ju inte slut där. Jag klarar inte heller av att se det döda djuret utan det måste gömmas och likaså mordredskapet. Ställ en analys på den 😉

Nej inte helt friskt. Jag kör självhjälp genom att klappa spindeln på Skansen då och då men det verkar inte hjälpa i den utsträckning jag hade hoppats. Men alla fobier har ju ett ursprung. Mitt började i Spanien när jag var typ sju år gammal. Vi hade hyrt ett hus en hel sommar som låg högt upp i ett sluttande landskap och några hundra meter ner låg havet. Vi hade en fantastisk swimmingpool där jag spenderade större delen av våra tre veckor. En dag i min vanliga badrutin dök jag under ytan och när jag kom upp hade simglasögonen jag hade på hjässan, rullat av. Jag tittade efter dom runt omkring mig mot botten av bassängen. Till sist såg jag något föremål på vattenytan lite längre bort och gjorde några plaskiga crawlsimtag för att komma dit. När jag är en dryg meter ifrån inser jag att det inte är mina simglasögon utan en stor hårig Tarantellaliknande spindel som ligger och surfar på ytspänningen och kämpar för att parera i vågskvalpet.

I min lilla sinnesnärvaro inser jag att jag måste sluta simma, för vid varje simtag så kommer en “eftervåg” som förflyttar spindeln närmre mig. Vad skulle hända om den får fäste på mig? Jag befinner mig i poolen på det där sluttande partiet som är så djup att jag bara bottnar med tåspetsarna för att inte ha mun och näsa under vattnet. Jag balanserar på toppen av mina tår och rör mig med mikrosteg från spindeln, men den kommer allt närmare och en meter blir snart en halvmeter. Jag gråter och är stum av förskräckelse. Tillslut sipprar ett gallskrik ut och pappa kommer springande till undsättning. Han fångar upp spindeln med poolrensningshåven och kastar den ut över muren vid poolen. Det är mycket långt till marken så jag tror knappast den överlevde. Men att bada ovaksam hände aldrig igen i Spanien, efter incidenten.

Mina topp tre värsta fobier:

1. Spindlar

2. Skalbaggar (stora)

3. Döda djur, äckligast är fåglar.

Hur har ni det på fobifronten? Spill your beans.

6:55 | June 28, 2012

Dagens outfit och kuddar

Uncategorized

Sko: Jimmy Choo
Byxa: Mango
Blus: Anine Bing
Halsband: Alexander McQueen

Vår ständiga diskussion här hemma är om kuddar. Jag älskar kuddar. Har jag lite pengar över så köper jag en ny kudde skulle man kunna säga. Calle hatar mina kuddar och är arg på att han knappt får plats i soffan. Han skulle aldrig få för sig att köpa en kudde. Skulle någon man det förresten? Jag tycker textilierna, det mjuka gör hemmet. Vad tycker ni?

20120628-085513.jpg