21:42 | February 29, 2012

Fuskbyggare är vi allihopa

Uncategorized

Bild: Nyheter24

Det finns några saker som är beklämmande med programserien Fuskbyggarna, det liksom äter mig för varje gång jag ser det.

Dels är det lite, vilken invandrare ska vi sätta dit denna vecka-feeling. Men det är inte det värsta. Det är rent subjektiva åsikter. Ett par personer pekar ut en tredje och denne konfronteras för de förstnämndas påståenden. En tydlig linje som gör bra teve. Inte vattentätt men rörande dessa personer, tät nog.

Om en person är anklagad eller åtalad för ett brott får medier i vanliga fall inte visa dennes ansikte innan denne är rättsligt dömd. Dels för vittnesuppgifter inte ska påverkas men också just ur det juridiska hänseendet om den åtalade är oskyldig. Varför blurrar man inte ansiktet på fuskbyggaren? I vissa fall har det ju till och med hänt att familjerna har i efterhand visat sig vara “the bad guy”. Det finns ju någonstans barn inblandade här. Någon som ska behöva viskningar i skolan om att ens förälder är lurendrejare. Man vet liksom inte hela historien, blev den här familjen ett speciellt fall och i så fall varför?

Men här någonstans här i all efterkonstruktion (i så många bemärkelser.) Handlar det inte från början om att de utsatta familjerna hade högre ambitioner än vad den har plånbok till och pressar priser för att få så mycket som möjligt för så lite som möjligt? Då får man tyvärr många gånger vad man betalar för. Alla vill ju tjäna pengar här. Hade man sänkt ambitionerna och tagit lite i taget hade det blivit bättre då? Självklart behöver det inte vara så här i alla situationer och då är det ju inte annat än beklagligt, men när det är det. Där någonstans pengarna, tålamodet och bygglustan tar slut och desperationen tar vid. Där börjar saker och ting gå åt helvete. Man kallar in teve om man blir obönhörd juridiskt, renar sitt samvete och får en syndabock för en från början dålig dumsnål affär och får dessutom hemmet fixat.

Det finns möjligen en grupp som är snäppet dumsnålare. Hemmafixarna. H E R R E G U D! Det Martin Timell lär ut får Arga Snickaren städa upp.

När ska vi sluta ha en sådan övertro på oss själva och när slutar vi leva ett låtsasliv vi inte har täckning för?

 

19:21 | February 29, 2012

Härlig dag

Uncategorized

Mama och babydejt på Öppna Förskolan.

20120229-202002.jpg 20120229-202015.jpg 20120229-202029.jpg 20120229-202058.jpg

20120229-202134.jpg
Malin, Fiffi och jag med våra Bell, Gabriel och Penny. Roligt att se att dom leker så bra och att de på något märkligt sätt söker upp dem som är ganska nära dem utvecklingsmässigt.

20120229-202348.jpg
Hemma väntade en present från Glossy Box. Härligt!

11:48 | February 28, 2012

Ska jag flytta eller låta ligga kvar?

Uncategorized

Det här med allt som rivs upp varje dag och sedan återställs på kvällen. Ska man flytta på det från början eller ska det få rivas upp? Jag menar flyttar jag på det kommer ju något annat rivas upp. Är det inte bättre att plocka upp varje kväll? Hur gör ni?

20120228-124720.jpg 20120228-124733.jpg 20120228-124746.jpg 20120228-124802.jpg
9:03 | February 28, 2012

En trettonårings tankar

Uncategorized

Det här är en av de sk. “puffarna” på en blogg. Alltså de som marknadsför bloggen hos andra bloggar. Som min lilla bild i högerspalten man kan se när man är inne på mina vänner och kollegor  Cecilia eller Karins bloggar. Eller tvärtom. Den här puffen är för en tjej som  och bor i en bättre förort till Stockholm hon är ihop med en kille som hon älskar mer än Rihanna som hon också älskar. Hon pratar om skönhetstips och godaste maten hon skriver om bästa vännerna och vad hon läser på Kissie och Dessies, som hon också älskar. Hon är tretton år och i en frågespalt så svarar hon på vilka hon har legat med. Hennes mamma och pappa är lite äldre och har ingen aning om att hon bloggar. De har inte FB och vet i princip inte vad deras lilla solstråle bjuder på för underhållning.

Jag tror ju som ni vet vid det här laget att det finns starkare maktfaktorer än mamma, pappa, förskola och skolan när man uppnår en viss ålder. Den åldern är man helt okontrollerbar i. Den åldern går ut på att testa gränser åt det ena eller andra hållet. Det här är ett av de hållen. Det spelat liksom inte längre någon roll hur duktiga vi varit som föräldrar. Vill man tjuvröka så gör man det.

Det enda man kan göra som förälder är att ligga steget före än efter som en slags “damage controler”. Jag var sjövild i den där åldern själv. Gjorde vad som föll mig in, mina föräldrar är lite äldre och hade inte aningen om mycket. Kränkningen var fullständig när min kompis pappa läste lusen av dem med vad vi jag och min kompis egentligen höll på med. Mina föräldrar vägrade tro det och blev såklart arga på honom istället. Men de fick sig nog en tankeställare. Jag med. Det hopplösa i allt är bara att hur mycket man än förbereder sina barn för vuxenlivets alla frestelser och faror så kanske Penny kommer hålla in magen och trycka ihop brösten på en bild om tolv år. Sad but true. I allra bästa fall kan jag ligga steget  före och göra skadan så liten som möjligt. I bästa fall.