18:51 | May 31, 2011

Pluttan

Uncategorized

Lilla pluttan hade inte bajsat på fyra nätter när vi åkte in igår. Allt hon ammade kräktes hon upp.

Vi vet ju att små barnamagar kan gå bajsfria i flera dygn. Hon bajsar minst en till blöjor per dag. Vi hade testat allt från termometer, magmassage, knäböj och messmör. Men inget verkade hjälpa. Visst pruttades det, men blöjan förblev bajsfri. Natten mellan lördag och söndag gick vi i skift. Skrikfest hela natten och magen gjorde ont.

Igår kom jag på när jag åt jordgubbar att jag gjort det även i torsdags. Jag ska inte säga av misstag för jag åt dem ju med flit. Men jag tänkte inte på att det ska man inte äta det när man ammar. I takt med detta så började hon få utslag. Så jag ringde Sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle åka in. På Astrid Lindgrens Barnsjukhus fick hon efter undersökningen lavemang. Jordgubbarna och utslagen var i största sannolikhet relaterade men inte kopplade med förstoppningen.

Herregud en bajsfest av guds nåde. Kommer ta ett tag innan man äter Dijonsenap och keso igen…

Både hon och jag sov hela fem och en halv timme i natt för första gången utan avbrott. Kan inte minnas när jag gjorde det sist. Ett bra tag sen.

VI skulle ha henne under uppsikt såklart men idag så fortsatte hon kräkas upp allt hon sög i sig. Så vi åkte in igen. Men nu verkar ordningen vara återställd även om det inte kommit något bajs i blöjan än. Men med tanke på nattens tömning så ska jag nog inte förvänta något tills imorgon bitti.

Snart har det gått två månader av mammaledigheten och det är bara sex kvar till etapp ett är över. Om resterande sex går lika fort som de här två har gått då dör jag. Tanken känns osannolik att jag ska lämna henne hemma och gå till jobbet. Det måste vara en brutal ångest första tiden.

Jag ser ju hur Calle lider varje dag och han har aldrig längtat så till helgen som han gör nu. Eller kanske i ungkarls år men då utav helt andra anledningar.

11:49 | May 31, 2011

Barnakuten

Uncategorized

Nej fy så tråkigt tycker Penny. Två gånger på ett dygn. Magen krånglar vidare efter bajsfesten på lavemang igår. Återkommer snart.

20110531-135909.jpg
15:18 | May 30, 2011

Håll-käften-fotfilen

Uncategorized

Den här kom jag över och det är kanske det bästa jag köpt på länge för sommarfötter.

Det är något sjukt bra patent. Jag älskar sådana här innovationer. I instruktionshäftet är det bilder på hur man river limeskal med den. Där kunde dom sluta sälja. Där hade jag köpt, ett rivjärn för foten och som en dröm.

Fötterna ska vara torra vid användning. Kapseln här på baksidan håller fast all pulvriserad död hud. Lite som hålstämplingsbehållaren. Sen sköljer man den bara. Köpte den i den där danska konceptbutiken  Illums Bolighus mitt emot NK. Som jag kommit på att jag handlar allt mer prylar på.

9:50 | May 30, 2011

Kisshissar

Uncategorized

Jag kan inte sluta slås av hur äckligt det är att åka tunnelbana som mamma i Stockholm. Inte för att jag tycker att tunnelbana är ett dåligt transportmedel eller så. Tvärtom. Men HISSARNA till och från perrongen. H.E.R.R.E.G.U.D.

Man börjar hålla andan redan när man trycker på “Hit” knappen. Sen är det ju bara att handsprita sig efter att resans mål är nått. Inte för att jag har bacillskräck men åkturen bjuder på kladdiga långa pissränder längs hela hissväggen. Nerspottade (eller annan kroppsvätska), knappar och en stark doft av gammalt och nytt urin blandat.

Med tanke på att hissarna är i rostfritt stål. Så borde det ju gå att åka de där med en skurhink och fönsterraka minst en gång i veckan för dem som har vunnit städupphandlingen hos SL. Men nej, det är inte en prioriterad yta. Jag vet inte hur många städytor som ombesörjs men hissarna borde i allra högsta grad ingå på städlistan. För de är hårt trafikerade och det är inte okej.

Jag skulle kunna gå så långt som att påstå att städbolaget verkligen inte gör sitt jobb. Självklart borde folk inte kissa i hissarna det är ju där problemet ligger. Men jag tror dessvärre  det är ett större problem att kontrollera hissresenärerna. Ett par tillsägelser eller böter räcker inte. Största målgruppen hisskissare är nog hur som helst i inte bloggläsare om man säger så.

Föräldrar och funktionsnedsatta ska inte behöva betala 30 kr för den delen av transporten. I sådana fall ska det vara “gratis” precis som bussarna, ifall inte det här ses över och åtgärdas av SL. Varför har ingen någonsin klagat på det här tidigare för det är ju helt sjukt att det bara får vara? Det går inte att gilla läget i det här fallet. Går det inte att höja hastigheten på hissen så folk inte hinner kissa?

Min värsta kisshiss är Gullmarsplan. Vilken är er?

7:11 | May 30, 2011

Det här med att fira

Uncategorized

Igår var det mors dag. Calle har pratat om det i flera dagar. Jag hade liksom inte förstått uppladdningen riktigt. Han har sagt, “på söndag är det mors dag” och sett så där plirig ut som bara han kan. Jag har svarat, “Ja det är det” mer konstaterande och inte alls lika plirig.

Till och börja med har jag inte förstått att det var en hint till mig. För att vi skulle fira MIN första mors dag, fattade liksom inte det. Jag har bara varit mor i drygt sex veckor att jag fått en egen högtid det var något helt nytt. Men så kul det var!

Jag trodde det som han laddade för är att det är en stor högtid i hans familj. Vilket jag vet att det är. Klart jag kände mig lite dum att att jag inte förstod att hintarna var riktade till mig tidigare. Men i min familj har man inte firat så mycket högtider. Förutom klassikerna då: Julafton, påskafton, födelsedagar, midsommar, kräftskiva. De övriga har belysts med en gratulation i ord.

Jag och mitt ex firade varken julafton, födelsedagar eller några högtider. Fick man något eller gav något spelade man alltid ut varandra med presenterna när det var som minst lämpligt. Så en gåva blev alltid kopplat med något som gjorde ont i magen. Ju dyrare den var ju ondare gjorde det. Så man undvek det så mycket man kunde.

I Calles familj firar man ALLT. Till och med namnsdagar. Att inte fira allt har inte riktigt fattats mig, för jag har inte upplevt mig ofirad. Men nu i efterhand inser jag vad jag gått miste om. Det är underbart att fira varandra. Det kan aldrig vara fel att hylla de man älskar.

I början av vår relation var jag usel och ovan. Hade generellt svårt att ta emot presenter. Som vår första Alla Hjärtans Dag som nästintill slutade i katastrof. När jag chockat stirrade i etuiet med diamantörhängena och mer eller mindre väste att  “jag kände mig köpt“. Har aldrig sett ett par så ledsna ögon i hela mitt liv tror jag.  Så fruktansvärt fel reaktion av mig på alla sätt. Men där och då pratade vi igenom det här med vad firande faktiskt är. Jag förstod att det bara var kärlek inga förhållningsregler eller brasklappar att få i ansiktet när det passade sig.

Nu njuter jag och tycker också att det är kul att köpa spontanpresenter och allmänt småfira även om det inte är högtid. Det behöver inte vara komplicerat eller konstlat alls. Från enklaste tulpaner till stråk-kvartett om man vill. Man sätter själv ribban. Valutan i kärlek är ju oavsett densamma oberoende storleken på handlingen.

Nedan: Min underbara morsdag present. Morer såklart. Jag älskar morer i konsten.